Agnes auskultation
En
reflektion från auskultationen
Agnes Zetterlund
Agnes Zetterlund
Mellan den 29 november – den 1 december var jag ute på
auskultation i en F-6 skola. De tankar jag tog med mig till auskultationen var
att det verkligen skulle bli intressant att se om något av perspektiven var
dominerande i verksamheten.
Väl inne i klassrummet kunde man relativt tydligt se att den
sociokulturella traditionen och Vygotskij genomsyrade. Läraren verkade väl
medveten om att eleverna behöver vissa medierande redskap av både språklig och
fysisk karaktär för att sedan kunna bekanta sig med lärandet och använda sig av
dessa redskap genom appropiering som både Säljö och Phillips och Soltis skriver
om. Det var även tydligt att det situerade lärandet hade betydelse. I
klassrummet var både teori och praktik sammanhängande och att lärandet är en
social tradition där man lär av varandra vilket såklart även kan kopplas till
det Pragmatiska perspektivet (Phillips och Soltis, 2014, s.98). Jag reflekterade även över att inne i
klassrummet spelade inte ålder någon roll i frågan om hur långt man kommit i
tankebanornas utveckling. En av eleverna blev snabbt klar med sina uppgifter
och det var inget konstigt att denna elev fick fortsätta med en ny uppgift som
innebar lite mer utmaning vilket tydligt är kopplat till det sociokulturella
perspektivet och den närmsta utvecklingszonen som Säljö skriver om i ”Lärande
skola bildning”.
Precis innan eleverna skulle gå ut på sin första rast och
leka i snön som lagt sig kom det tydliga direktiv om att det blivit bestämt att
på skolgården hade man nu delat upp vart man fick vara och kasta snöbollar.
Klass 1–3 hade ett ställe där de fick kasta snöbollar mot varandra, fyrorna
hade ett eget ställe och lika så 5–6. Från att tydligt kunnat se det
sociokulturella perspektivet framträdde nu tydliga drag av Piaget och den
Kognitiva traditionen. Utvecklingen gick före lärandet i frågan om vart man
fick kasta snöbollar och stadieteorin blev mycket tydlig (Säljö, 2014, s.281f).
Väl ute på rasten såg rastvakterna till att detta följdes. Jag lade även märke
till att de allra yngsta barnen som gick i förskoleklass hade en alldeles egen
del av skolgården där de äldre barnen inte fick vara och leka.
Alltså kunde man se det Sociokulturella perspektivet som
dominerande inomhus. Medan man utomhus på rasterna tydligt kunde se att den
Kognitiva traditionen slog igenom. Hur
skulle ni göra om ni bestämde över skolgårdens struktur? Skulle ni låta alla
barn leka med varandra oavsett ålder om vissa regler bestäms och efterföljs
eller skulle ni dela upp skolgården efter ålder likt Piagets tänkande?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaIntressant! Låter som din auskultation var givande! Håller med om att det sociokulturella perspektivet var enklast att se inne i klassrummet. Men eftersom det kognitiva perspektivet handlar förutom om stadieteorin mycket om det mentala och tänkandet, vilket då kanske kan vara svårt att se, tror jag den typen av lärande sker hela tiden och att barnen tänker så det knakar, bara att vi inte vet om det.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Jag håller med dig om att tankeprocessen och det mentala hela tiden arbetar och såklart inte är något som vi kan se men att det hela tiden pågår.
RaderaVilket bra inlägg! Jag tror att det kan vara bra att låta alla barn leka med varandra i vissa situationer. Jag tror barn lär sig mycket av varandra och det kan vara både de bra och de dåliga sakerna. Just i snöbollskastning tror jag det var bra med en uppdelning.
RaderaPå min auskultation lekte alla med alla och det var fint att se att en elev i 2:an kunde leka med tre stycken ifrån förskoleklassen.
Alla utvecklas olika snabb och man finner kompisar i olika åldrar är bara positivt enligt min mening.
Tack för din kommentar Amanda!
RaderaJag håller verkligen med dig om att det bara är positivt om alla kan leka med alla oavsett ålder. Att lära av varandra kan ibland vara nyttigt istället för att bara läraren säger att så här ska man göra och inte gör. Sen med snöbollskastningen håller jag med dig. Det kanske kan bli lite för "våldsamt" ibland när de äldre barnen kastar snöbollar med de yngre men självklart ska det inte sätta stopp för alla att umgås med alla utöver denna lek.
Hej Agnes, bra skrivet!
SvaraRaderaJag tänker att för förskoleklass som är nya på skolan är det bra med egen yta utomhus så de får utveckla en trygghet i skolan. För dem är det mycket nytt med att bara vara med de nya klasskompisarna i förskoleklassen.
Utöver det kan 1-3 vara tillsammans. Det är bra med tvärgrupper, de hamnar ju ofta på samma avdelning sedan och då känns det inte lika nytt och skrämmande sedan, de är ju redan bekanta med varandra. Sedan kan åk 4-6 också vara lite för sig. Så jag håller med dig då eleverna leker olika lekar i dessa olika åldrar.
Tack och hej!
Tack för din kommentar Linnea!
RaderaHåller med dig om att i förskoleklass sätter man verkligen grunden för att man ska kunna känna sig trygg med sin nya skola och sina nya kompisar. Därför kan det vara skönt att kanske ha en avskild del av skolgården. Sedan när man blir äldre och känner att man är trygg på skolan och med sina kompisar kan man utöka området man leker på. Dels för att få större yta men såklart för att lära känna andra elever på skolan och ha roligt med dem. Som du skriver träffar man dem ofta sedan på samma avdelning igen och att redan då vara kompisar kan säkert vara till en stor hjälp för några som kanske är lite nervösa över att komma till en "större" avdelning.