Barns och ungas uppväxtvillkor
I Barnkonventionen finner man olika punkter om hur barn ska ha det och bli behandlade. Bland annat så kan man till exempel läsa:
- Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
- Ingen får diskrimineras.
- Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.
- Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.
- Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld och mot vanvård blir utnyttjade av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
Dessa är punkter som känns självklara för väldigt många. Men denna ljusa bild av hur ett barn ska behandlas är inte lika självklar som det kan uppfattas. Morgan Alling skriver i sin bok Kriget är slut att han som barn inte fick leva under dessa rättigheter. Han nämner bland annat i sin bok att hans bonuspappa slog honom som barn. Men även i vissa av de fosterhem han växte upp i blev han utsatt för både fysiskt och psykiskt våld. Detta skedde i Sverige under 70-talet. Men i dagens samhälle är det fortfarande barn som far illa, och många som inte får ta del av de rättigheter som har beslutats.
I filmen Indisk skolvardag ser man klara skillnader mellan just barn och barn. Där uppväxtvillkoren är mer en fråga om ekonomisk situation. Indien är fortfarande ett klassamhälle och det visas tydligt i skolan. I filmen nämns det att många av de barn som går i skolan i de yngre åldrarna inte kommer kunna läsa vidare på grund av ekonomiska skäl.
Salamancadeklarationen är en deklaration som förtydligar hur man på bästa sätt ska förhålla sig kring barn i behov av särskilt stöd i form av specialpedagogik. Enligt deklarationen ska skolan vara “integrerad”.
I våran grupp har flera av oss positiva erfarenheter av integration med elever i behov av särskilt stöd. Elever med hörselnedsättning har bland annat fått stöd genom hörslinga i klassrummet. Vad har ni för erfarenheter av deklarationen?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet känns som ni fått med det viktigaste enligt mig och samt var det bra att ni trycker på att det som känns självklart inom barnkonventionen inte alltid är det i verkligheten.
SvaraRaderaTack för kommentaren! Vi kände att det viktigt att lyfta verkligheten mot den skrivna texten.
RaderaEnligt mig har ni fått med det viktigaste. Det var en väldigt intressant läsning.
SvaraRaderaTack för kommentaren!
RaderaJag tycker ni har skrivit en bra och tydlig text som är intressant att läsa. Jag har tidigare gått i samma klass som en blind tjej. Hon fick bra hjälp i klassrummet med bland annat hjälplärare och specialböcker. Med det vill jag säga att även jag har en positiv bild av hur eleverna får stöd i klassrummet.
SvaraRaderaTack för din kommentar Louise! Härligt att även du har en positiv erfarenhet av deklarationen.
RaderaNi har ett intressant perspektiv i er text.
SvaraRaderaJag undrar lite över vilken/vilka av punkterna i Barnkonventionen som ni tar upp, ni främst tänker på när ni påvisar att det än idag motstrider den bilden som målas upp i fråga om barns behandling, och vilket pedagogiskt sammanhang ni tänker på?
Ni tar upp vikten av ekonomi frågan i samband med Indien filmen, kan ni se några paralleller med Sveriges utbildningssystem i den frågan eftersom båda länderna har gratis skolgång upp till en viss nivå?
Det är kul att ni har positiva erfarenheter av Salamancadeklarationen, en aning om att den tillämpas inom skolväsendet kan då tolkas.
Personliga erfarenheter av integration i denna fråga kan nog ses vi de extra pedagogiska resurser som har tillsats för att bistå med extra stöd.
Summerat är det intressant att ni utgår från dokumenten, dock undrar jag om ni kan se några möjligheter för elever själva att påverka sin situation i fråga om utveckling, hjälp och stöd mot önskad framtid?
Hej Linda!
RaderaTack för kommentaren!
När du undrar om vilket pedagogiskt sammanhang vi tänker på menar vi att detta arbete hela tiden pågår. De punkter vi tänker på i dessa sammanhang är som vi skriver att alla barn ska behandlas väl och inte utsättas för våld eller psykisk ohälsa oavsett vad och att man som lärare hela tiden har ansvar för att dessa punkter upprätthålls.
Som vi lärde oss i skolans styrning så finns en ekonomisk aspekt. Denna aspekt kan leda till en segregation inom det svenska skolväsendet. Där de rika barnen har möjlighet att röra sig till samma skola i de fina och välmående områden. Dock finns det en baksida av detta också, som är att de som inte har ekonomiska förutsättningar inte kan välja de mer "fina" skolorna.
Vi ser att elever som känner sig trygga i skolan har det lättare att uttrycka om de behöver extra stöd eller bara någon att prata med. Sedan finns det de elever som inte känner denna trygghet och då ska vi som lärare se till att vi ser alla elever och uppmärksammar om något inte står rätt till.
När jag studerade arbetsterapeut vid Örebro så hade vi en ung kvinna med hörselnedsättning. Hon hade en mygga, ungefär som föreläsarna har hos oss, som var kopplad till hennes hörselapparat. Så den fick föreläsarna bära varje föreläsning - det är väl den kontakten jag har haft med deklarationen. Allings bok är, för mig i alla fall, jobbig att läsa även om det inte är en ovanlig situation i hemmet. Det är en svår situation att tänka sig in i när man inte varit där själv, men psykologiskt sätt så stänger barnen ned tillslut och går endast på överlevnad tills de kan "leva" igen. Hur skulle ni närma er ett barn som drar sig undan och har tydlig misstro till vuxna? Hur skulle ni bete er för att ge barnet trygghet i skolan? För det kan vara så att ni är en enda trygga vuxna som barnet känner till.
SvaraRaderaHej Lily!
RaderaTack för din kommentar!
Intressant erfarenhet du bär med dig och delar med oss.
Det vi tänker på när vi skulle närma oss ett barn är att försöka låta barnet bli intresserad av oss vuxna och söka kontakt. Istället för att bara tränga sig på barnet. Vi tänker även att det är viktigt att möta barnet på rätt nivå och ställa krav och förväntningar men det får inte bli en för hög grad direkt utan stegvis.
Jag har inga större erfarenheter av hur det fungerar för personer som behöver särskilt stöd men jag kan relatera till tankar om personer som hade behövt något stöd i klassrummet, då speciellt personer med läs- och skrivsvårigheter. De fick gå iväg och där lärarna förklarade att de inte var på samma nivå och mådde bäst av att vara någon annanstans. Till skillnad från läraren vi hade tror jag både de som hade behov av stöd och resten av klassen hade haft en bättre sammanhållning om man hade valt att integrera med stöd i klassrummet i stället. Det hade skapat en bättre VI-känsla, då var det mer vi och dem.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Vi håller med dig. En VI-känsla är verkligen viktigt för att man ska trivas i skolan.
RaderaTycker det är bra att ni förtydligar att även fast Allings bok utspelar sig till största del under 70-talet så kan Allings upplevelser lika gärna hända ett barn i vårt samhälle idag. Under högstadiet gick jag i samma klass som en tjej som var blind, hon fick mycket hjälp genom en speciallärare och ett eget grupprum med hjälpmedel som underlättade hennes skolgång. Hon hade en dator som hon använde för att skriva, så hon kunde göra samma uppgifter som oss i klassrummet, ett exempel på integration.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Härligt att du har positiva erfarenheter av deklarationen. Integrationen i skolan är verkligen viktigt för att alla elever ska få likvärdig utbildning.
RaderaNi har fått till en intressant text! När jag gick i grundskolan gick det tre stycken i min klass som hade behov av extra stöd. Därför hade vi två lärare, en som hade ansvar över hela klassen och en som extra ansvar över de tre elever som behövde stöd. På vissa lektioner fick de även gå iväg till en annan enhet, där de fick extra mycket hjälp med det de hade svårt för. Jag tror att det är viktigt för de elever som har lite svårt att få fortsätta gå i en klass för att få känna en gemenskap!
SvaraRaderaTack för din kommentar! Även vi tycker att det är viktigt att eleverna ska få vara kvar i klassrummet för att känna att de är en del av klassen och att alla skapar en vi-känsla.
RaderaBra och intressant text. Jag har också positiva erfarenheter från barn som behöver extra stöd men också att det inte är så lätt i alla läggen, då personalbrist och ekonomi är något som ibland kan sätta stopp för detta.
SvaraRaderaTack för din kommentar! Visst är det så att det ofta är mycket svårt att få personalen att räcka till för att alla elever ska få det stöd som behövs. Tyvärr är det en stor lärarbrist som vi verkligen hoppas blir bättre i framtiden och att alla som är i behov av extra stöd ska kunna få det.
RaderaBra och intressant text där ni fått med det viktigaste. Kan inte säga att jag har någon egen erfarenhet av den deklarationen men förhoppningsvis får jag positiva erfarenheter med den när jag kommer ut i arbetslivet.
SvaraRadera